Har just kommit hem från en veckas semester på Mallis. Har varit skönt med lite miljöombyte och varmare klimat.

Jag drabbades av två hårddiskhaverier precis innan jag skulle åka iväg så vi får se hur lång tid det tar innan jag kan lägga upp bilder…

Besättningen här på planet mellan Chicago och Stockholm lussade för oss i morse. Det var underhållande och man vaknade till lite.

P g a den nästan tre timmar långa förseningen till Chicago så höll vi på att missa planet. Vi stressade igenom O’Hare så gott vi kunde och jag hann faktiskt t o m checka ut mig själv ur USA. Utcheckningen går till så att man scannar sitt pass, sina pekfingrar och tar sitt foto. Allt detta vid en självservicemaskin. Det suger verkligen att man tvingas lämna fingeravtryck.

Vi har precis flugit in över Norge på 39000 fot och vi beräknas landa i Stockholm inom en timme. Klockan är strax efter tolv, central amerikansk tid. Det kommer att bli en lång dag..

Nu är vi äntligen i luften. Vi kom iväg för ungefär en halvtimme sen. Efter att den första förseningstimmen tog slut fick vi veta att vi hade ytterligare en och en halv timme att vänta. Det verkar vara ett riktigt skitväder där i Chicago. Vi får väl hoppas att vi hinner med vår nästa flight.

Det som är lite surt är att den glada United-tjejen som checkade in oss i New Orleans inte kunde göra något åt våra platser på SAS från O’Hare. Jag vill absolut ha fönsterplats och just nu har jag plats E på tjugonågontingde raden. Det kommer antagligen inte gå att ändra nu. :(

Jaja, skönt att vara på väg i alla fall..

Vi står nu parkerade precis längst bak på bana 19 på New Orleans International Airport. Planet, en Canadair Regional Jet, skulle ha lyft klockan 10:46 men det har kört ihop sig i Chicago med dåligt väder och rusningstrafik så vi har en timmes försening att se fram emot. Piloten yrade om att vi kanske kan komma iväg tidigare..

Jag var lite risig i magen i går på vår lediga dag så det blev inte mycket uträttat. Borde nog ha hållt mig väl undan kranvattnet misstänker jag.

Vaknade nyss av att brandlarmet ljöd här på tionde våningen av hotellet Astor i hörnet av Canal Street och Bourbon Street. Försöker somna om men jag fick en rejäl dos adrenalin direktinjicerad så det är lite svårt. Hade precis börjat fundera på hur jag skulle ta mig ner till marknivå och vad jag skulle ta med mig när jag förstod att det var ett falsklarm..

I går var jag, Åsa och Per ute och promenerade en del i New Orleans. Vi åt Beignets på Cafe du Monde, gick förvirrade runt i Nawlins finansdistrikt och besökte en “mall” som låg längs med Mississippifloden. Senare sammanstrålade vi med Uppsaliensarna och KTH:arna. Tillsammans gick vi till K-Paul’s, en restaurang som vi hade försökt få bord på kvällen innan efter en rekommendation i receptionen på konferenshotellet “W”. Den här gången var vi ganska tidiga till K-Paul’s så det gick att få ett bord för nio.

Efter maten gick vi till Preservation Hall, mellan Royal St och Bourbon St i höjd med Johnson Square, där man fick avnjuta livejazz för åtta dollar. Det var väldigt bra. Musikerna spelade i ungefär 45 minuter, när de sen tog en paus på en kvart så roterade folk i den lilla, enkla lokalen så att vi fick sittplatser längst fram. Det gjorde att vi stannade en session till. Mathias och Richard stannade kvar ännu längre men vi var för trötta så vi begav oss hemåt via tumultet på Bourbon St.

Sista konferensdagen. Man är ganska fullmatad nu. I morgon har vi en ledig dag i New Orleans.

I går kväll var vi ute och åt middag med två Uppsaliensare, en snubbe från rSmart, en kvinna från UC Berkeley och Andrew från Yale. Det var trevligt. Det blev en hel del fotograferande också och jag tror det blev lite bra bilder som kan komma att dyka upp här. Så: watch this space. :)

Har nu hamnat på Sakaikonferensen. Den här konferensen är i hotell W här i New Orleans, ett mycket hippt och mörkt hotell. Jag tror att David Lynch skulle älska det här.

I morse gick jag upp halv sex, tog ett bad, sen gick jag ut vid sex-tiden och trotsade regnet i French Quarter för att fotografera. Det var ett mycket trevligt sätt att börja dagen på. Förhoppningsvis kommer en del av de bilderna dyka upp här någon gång efter att jag kommer hem på Lucia.

Sessionen jag sitter på nu är riktigt seg..

I förrgår kväll var vi ute och åt middag med lite folk från Jasigkonferensen, bland annat från Uppsala, KTH, MIT, Yale m fl. Det var trevligt. En del av de som var med på middagen fortsatte för att gå på en guidad spökhistorie-tour i The French Quarter. Det var lärorikt men jag var egentligen alldeles för trött för att orka följa med.

I förrgår kväll kom Åsa också. Jag och Per träffade henne och åt frukost i går morse. Sen var det dags för förkonferens här på hotell W. Vi gick hit och registrerade oss sen tog vi en tur på stan. På eftermiddagen var vi på en mastodontsession, tre timmar lång. Efteråt tog vi en tidig kväll vilket var skönt.

Snart dags för Sakai-prat här på Jasig-konferensen. Det är andra och sista konferensdagen. I morgon är det dags för Sakai-konferens istället.

Tidigare i morse var jag ute och promenerade längs Mississippi. Vi hade lite regn tidigt i morse men nu är det soligt och fint ute. Torrt och nästan tjugo svenska grader. :)

Nu är vi framme på hotellet, Astor, i korsningen Bourbon Street och Canal Street och det är läggdags. Mycket skönt klimat; Fuktigt och drygt tjugo grader.

På väg från Chicago till New Orleans i en liten Embraer 170 som flygs av United Express. Jag har fönsterplats men det är helt kolsvart utanför rutan..

I New Orleans är det 74F grader varmt och “thunder storms” sa de när vi lämnade O’Hare. Det låter ganska skönt. :)

Vi flyger på 37000 fot (11277m) över norra Canada. Hastigheten är f n 872 km/h och det är 48 grader kallt utanför rutan.

Försökte se på The Manchurian Candidate men det var alldeles för risigt. Massa militärfluff. Dessutom är Denzel Washington med. Jag gillar inte ens Denzel Washington.

Två flygvärdinnor gick precis förbi. Den ena sa till den andra:
– Men ska ni inte flytta dit då?
Varpå den andra svarade:
– Jo, om två år när SAS inte finns längre.

Jag vet inte hur hon kunde veta det…